5. Tro

I grunden av Ditt medvetande ligger Tro. Det är sagt: ”Åt var och en efter dennes tro”. Men detta är inte den tro som vi talar om när vi tänker på religion eller på Gud (vilket för övrigt är skilda ting). Alltså när vi talar om blind tro: att vi liksom måste tro på något när vi saknar kunskap, och när vi väl får kunskap behöver vi inte längre tron. Nej, vi talar om Tro som sådan, om trosföreställningar, undermedvetna fasta övertygelser som föregår all kunskap. Om en Tro som bestämmer vår verklighets grundläggande lagar. Och här är det viktigt att inse att vi alla, kanske utan att själva vara medvetna om det, tror på något.

Vissa tror på vetenskapen, på att människan är ett utvecklat djur; vissa tror på religiösa dogmer, på en ”farbror på ett moln som styr allt”; vissa tror på magisk påverkan... Men de flesta människor, utan att vara medvetna om det, tror helt enkelt att världen är sådan som den är, så som vi ser den, känner den, mäter den, och att den existerar oberoende av oss, av vad vi tänker om den, vad vi vet om den – den bara finns. Och när vi inte längre finns till, kommer den att förbli densamma, vi kommer bara inte att vara i den. Detta kallas för ”objektiv verklighet”. Men det är inte så det egentligen ligger till, det är bara en trosföreställning, en djup, omedvetet upptagen i barndomen och av vanan rotad övertygelse; de flesta människor tror helt enkelt på denna ”objektiva verklighet”, precis som vissa tror på en ”farbror på ett moln”. Men saken är den,

att formeln ”åt var och en efter dennes tro” fungerar i vilket fall som helst: det Du tror på, det får Du. Varje Tro, liksom varje sanning, bekräftar sig själv genom den yttre verklighetens fakta. Varje.

På grundläggande nivå utgör vår verklighet, som fysiker uttrycker det, en kvantsoppa, det vill säga ett sammelsurium av alla möjliga verklighetsvarianter, och endast vår perceptionsmall – hur vi ser på vår värld, genom vilken prisma (av trosföreställningar och övertygelser) vi uppfattar den – avgör den specifika variant av verkligheten som vi genomlever. Ja, dessa varianter har olika sannolikheter att förverkligas. Men som det kvantmekaniska konceptet QBism säger: ”i Din verklighet sker med störst sannolikhet det som Du tror på (är så säker på) att Du är beredd att satsa pengar på det”. I Din verklighet sker det som Du tror på, ”åt var och en efter dennes tro”, och fakta och den kunskap som strukturerar dem är endast följder som ”flyter upp” ur den materiella verklighetens kvantsoppa enligt vår Tros mall.

Med andra ord kommer Du hela tiden omedvetet att söka och finna bekräftelser på just det Du tror på. Frågan är återigen bara om Din Tro, Dina övertygelser, gör Dig lycklig? Kanske tog Du ursprungligen till Dig Dina trosföreställningar omedvetet – från mamma och pappa, från uppfostrare och lärare, från hela Din omgivning, men nu kan Du göra ett medvetet val. Kritiskt begrunda de frukter som

Du skördar från Dina nuvarande föreställningar och övertygelser och – nu redan medvetet – välja det som Du egentligen vill tro på. Att välja Tro innebär att välja verklighet och de lagar enligt vilka den fungerar.

Den som väljer att tro på en ”objektiv verklighet” underställs automatiskt denna verklighets lagar: resursbegränsning, nödvändigheten att kämpa för dem, konkurrensens lagar där överlevnad alltid står över moral, etik, Kärlek och rättvisa. Den starkaste överlever. Men det finns alltid någon som är ännu starkare och som har färre moraliska och etiska spärrar. Men även denne förlorar till slut – mot den starkaste motståndaren – den oundvikliga döden. I denna verklighet finns det bara en garanti – garantin för förlust, garantin för döden som ett naturligt slut. Och medan Du stadigt vandrar mot detta förutbestämda slut är Du dömd att lida, frukta och inte älska. Eller leva på ”smärtstillande”, i försök att på något sätt distrahera Dig själv från rädslans och besvikelsernas smärta – med mat, sex, underhållning, sport, artificiella spel, olika kurser, träningar, droger, alkohol...

Och detta är ”objektivt”. Ty i den ”objektiva verkligheten” finns det så många yttre faktorer, oberoende av Dig, att en intelligent människa, om hon tror på en ”objektiv, av henne oberoende existerande materiell verklighet”, helt enkelt är tvungen att känna rädsla och ständig oro inför omöjligheten att kontrollera dem alla. I en sådan verklighet råder, per definition, rädsla. Men

människan kan inte leva i evig rädsla, det strider mot hennes sanna natur. Därför måste man distrahera sig med något...

Och många flyr från denna rädsla och detta lidande ”till Gud”, till en gud som precis som den ”objektiva verkligheten” existerar skild från Dig – en sorts ”farbror på ett moln som styr och ställer med allt”. Men det är som ”den onde polisen” och ”den gode polisen”. ”Samma sak i annan förpackning”. Nu måste Du frukta honom. Och ständigt ta reda på vad han vill ha av Dig. Och här uppstår en mängd religiösa egregorer, entiteter som vill nära sig på människors trosenergi. Ty Tro är livets källa, Tro är den kanal genom vilken energi överförs till det Du tror på. Och om Du tror på gud, på vetenskap, på ett tredje världskrig eller på en president som ska rädda alla har egentligen ingen betydelse. Du överlämnar frivilligt Din livsenergi till något där ute.

Detta betyder inte att Gud inte existerar. Gud existerar. Gud existerar som den Högsta Potentialen för allt, allt varande, allt som någonsin har varit, är och skall bli, och samtidigt som dess Källa. Och i alla tider har det funnits människor som helgat sig åt att tjäna denna Mänsklighetens och Livets Högsta Potential i dess helhet, och definierat denna Högsta Potential som Villkorslös Kärlek, Evigt Liv som triumferat över döden, Högsta Förnuft, Högsta Visdom, Högsta Kraft och Högsta Vilja, Alltets Högsta Orsak och Källa, och slutligen den Högsta

Dragningskraft i dess mest universella bemärkelse. Sådana människor, som helgat sig åt att tjäna denna Högsta Potential, kallades helgon. Och dessa människor upprättade sin egen tidlösa och icko-religiösa kontakt med denna Högsta Potential, och genom sitt tjänande och sin Tro berikade de alla eller någon specifik av Dess egenskaper: någon tränade Viljan (genom att stå 40 år i bön på en pelare eller en klippa), någon – Kraften att bemästra materian genom Tro (”Och om Din tro är som ett senapskorn, skall Du säga till detta berg att flytta sig, och det skall flytta sig på Ditt ord”), någon förvärvade Visdom, stärkte Förnuftet och upphöjde det till Anden, till Anden som medvetandets Högsta form. Någon disciplinerade sinnet. Någon närde Friheten från kroppens rädslor och begränsningar, kroppsliga beroenden. Någon fullkomnade Kroppen. Någon vidgade Själens spektrum. Någon tränade Energin. Någon förvärvade Kärlek.

Ja, detta är också Tro. Men denna Tro, helgad åt det Hela, det Enda och odelbara Varandet, som i alla tider upprättade sin egen Levande Kontakt med den Levande Tidlösa Guden och lade sina framsteg i Andens Gemensamma Skattkammare – denna Tro, Levande Tro, skapade vår gemensamma Högsta Potential, till vilken var och en som önskar en dag ska få tillgång – och inte längre genom egna förtjänster, utan genom Högsta Nåd, vävd av dessa heliga människors självuppoffrande Samlade Stordåd, vilket genom mänsklighetens hela historia formats till Bilden av den Ende Guden och Hans Kärlek till oss, Hans Nåd som Vår Ende Fader-Moder till Sina barn.

Och denna Tro skapar, i kraft av sin allmängiltighet, den Högsta Potentialens kollektiva verklighet, Paradisets kollektiva verklighet.

Var och en av dessa människor använde sin svaghet, sin begränsning som en språngbräda och byggde upp Trons kraft och begärets kraft (och önskningar är mycket viktiga, som vi skall se i nästa kapitel), utan att vända sig bort från sin egen svaghet och sina rädslor och utan att försöka glömma sig i ”smärtstillande” som andra människor, utan genom att se dem öppet i ögonen och dagligen utföra stordådet att överskrida dessa gränser, och helga resultaten av denna bragd inte åt sig själv personligen, utan åt hela Mänskligheten, Dess Högsta Potential, Det som vi kallar den Ende Guden, den Ende Fadern-Modern, den Ende Anden, i medvetenhet om att alla dessa högre egenskaper ska uppnå sin kritiska massa inte nu, inte i denna sekund, utan i framtiden (”den kommande tidsåldern”), i ett kvalitativt Nytt Medvetande, Som en dag blir medvetet om Sig Självt som Alltets Orsak. I Skaparens Medvetande.

Och se, denna framtid är här. En Dag – är Nu.

Du frågar: varför kan man inte bara tro på sig själv? Det kan man. Men jämför: tro på sig själv som en enskild varelse, och Tro på Sig Själv som en unik manifestation av den Ende Guden, det Enda Livet, som förkroppsligat Sin Högsta Potential och fortsätter att expandera Den i varje ögonblick genom alla Sina unika

manifestationer, där varje Guds barn, varje skapare av sin verklighet, i varje ögonblick fortsätter att utveckla de talanger och gåvor som mottagits från den Ende Anden-Fadern-Modern, och ger sitt dagliga bidrag till att öka denna Högsta Potential, och i gengäld för egen del mottar en Förnyad Version av den Ende Högsta Potentialen, framburen av alla barn och delar av den Enda Kroppen i varje ögonblick av det Enda Nuet.

Håll med om att tro på sig själv som en separat bärare av medvetande, begränsad av sin erfarenhet, och Tro på Sig Själv som en unik manifestation av den Ende Guden, Som upptar i Sig den Ende Högsta Potentialen av ett Enda Tidlöst Medvetande, framburet av hela Mänskligheten – är helt olika saker.

Hur ska Du då tro på Dig Själv, på Dig Själv som skapare av Din verklighet, inte skild från det Hela, utan som en gud och ett älskat barn, en unik manifestation av den Ende Guden i Din unika mänskliga gestalt?

Ty Tro är mycket nära förbunden med önskningar. Vi tror på det vi vill tro på. Och tvärtom: våra önskningar bestäms av våra trosföreställningar. Låt oss utforska den livgivande kraften i Dina önskningar.