44. Ad-Dukhaan

1HA meem

2VID SKRIFTEN, som är klar i sig själv och som klart framställer sanningen

3Dess uppenbarelse [inleddes] under en välsignad natt - Vi har aldrig upphört att varna [människorna]

4[en natt] då varje fråga formulerades med fasthet och precision

5enligt Vår befallning - Vi har aldrig upphört att sända Våra budbärare [med undervisning och vägledning]

6Detta är en nåd från din Herre, Han som hör allt, vet allt

7Herren över himlarna och jorden och allt som finns däremellan; [detta vet ni] om ni [hör till dem som] strävar efter inre visshet

8Ingen gud finns utom Han, som skänker liv och skänker död; er Herre och era förfäders Herre

9Men de tvivlar och skämtar bort [frågans allvar]

10VÄNTA på den Dag då himlen kommer att [skymmas av] en klart synlig, tät rök

11som sveper in människorna; [och de skall ropa och klaga:] "Vilket straff, vilken plåga

12Herre, låt oss slippa ifrån [detta] straff, Vi tror på Dig

13Men varifrån skall den påminnelse komma som påverkar dem? Ett sändebud har ju kommit till dem och klart framfört sitt budskap

14då vände de honom ryggen med orden: "[Denne] galning har lärts upp [av andra]

15Vi skall skjuta upp straffet en liten tid, men ni kommer att återfalla [i synd]

16Dock, den dag då Vårt dråpslag faller med fruktansvärd kraft, skall Vi utkräva [full] vedergällning [av er alla]

17LÅNGT före deras tid lät Vi Faraos folk utstå en hård prövning; en ädel budbärare kom till dem och sade

18Överlämna Guds tjänare till mig! Jag är [Guds] sändebud [utsänd] till er och ni kan lita på mig

19Uppres er inte mot Gud! Jag kommer till er med ett klart bevis på min myndighet

20och jag ber min Herre och er Herre om skydd mot det onda som ni vill tillfoga mig

21Om ni inte tror mig, håll er då ifrån mig

22[När Moses såg deras omedgörlighet] bad han till sin Herre [och sade]: "Dessa [människor] är djupt sjunkna i synd

23Och [Gud befallde honom]: "De kommer att förfölja er; bege dig därför i väg med Mina tjänare under natten

24Och lämna havet stilla och kluvet bakom er; där skall [den förföljande] armén dränkas

25Hur många trädgårdar, [vattnade av] källor, måste de inte överge

26och [vajande] sädesfält och ståtliga palats

27och de lyckliga och ombonade liv som hade varit deras

28Så [blev deras öde]! Och Vi lät andra ärva det [som de lämnade efter sig]

29Men himlen och jorden fällde inga tårar över dem och de gavs ingen frist

30Så räddade Vi Israels barn från det förnedrande straffarbete

31som Farao [lade på dem] - han var en förtryckare som gick till de värsta överdrifter

32Ja, med [Vår] kunskap utvalde Vi dem [och satte dem] högre än jordens alla folk

33och Vi gav dem tecken [på Vår nåd] vars klara innebörd var att de sattes på prov

34Dessa [nutida förnekare] säger

35Vi skall dö denna första och enda gång och vi skall inte uppstå till nytt liv

36Men låt våra förfäder stå upp [och vittna] om det ni säger är sant

37Är de bättre än Tubba`s folk och deras föregångare som Vi lät gå under, förlorade som de var i sin synd

38Vi har inte skapat himlarna och jorden och allt som finns däremellan för Vårt nöjes skull

39nej, Vi har inte skapat dem utan en plan och ett syfte, men de flesta [människor] inser det inte

40ÅTSKILLNADENS dag [då de orättfärdiga skall skiljas från de rättfärdiga] är den utsatta tiden, då alla [skall samlas åter]

41den Dag då vännen inte kan ingripa till förmån för sin vän och ingen kan få hjälp

42utom den som Gud förbarmar Sig över; Han är den Allsmäktige, den Barmhärtige

43Det träd i vars frukt är död

44skall låta den hårdnackade förnekaren smaka sin frukt

45och den skall sjuda som smält koppar i hans inälvor

46sjuda som skållhett vatten

47[Och ett rop skall höjas:] "Grip honom och släpa honom rakt in i lågornas mitt

48häll sedan kokhett vatten över hans huvud som en [ytterligare] plåga

49Pröva på [detta straff], du som [på jorden] var den mäktige, den förnäme

50Det var detta som ni [alla] tvivlade på

51Men de som fruktade Gud skall då [få njuta] i trygghet

52av [grönskande] lustgårdar och [porlande] källor

53klädda i siden och brokad, [vilande på högsäten] mitt emot varandra

54Sådan [skall deras lycka vara] och Vi skall ge dem mörkögda, oskuldsfulla unga kvinnor som sällskap

55Där skall de få de frukter som de önskar och frid och ro skall omge dem

56Döden skall inte nå dem där, sedan de förut dött döden på jorden och de har skonats från Eldens straff

57ett bevis på din Herres nåd - detta är den stora segern

58OCH VI har gjort denna [Skrift] lätt att förstå, [förmedlad] på ditt eget språk [Muhammad] för att de skall kunna ta den till sig

59Avvakta därför [det som skall komma]; även de skall avvakta