17. Nöje

Det ansågs vedertaget att njutning var något felaktigt, omoraliskt, skamligt. Att om vi talar om andlighet, om kärlek, om helighet och om Gud, så måste det nödvändigtvis handla om lidande och stora plågor.

Gud är framför allt Njutning. Kristus lämnade oss 10 budord. Och detta handlar inte om ”du skall icke dräpa och icke stjäla” – det är Mose bud, Gamla Testamentets Budord. Kristus däremot lämnade 10 budord i Nya Testamentet. Av dem handlar 1 budord om Kärlek, och 9 är Salighetens bud. Och vad är Salighet? Salighet är njutningens högsta grad.

Kristus visar oss helt enkelt en specifik väg till Njutning. Inte den vi är vana vid. Han säger – det är skillnad på njutning och njutning, och den njutning varmed Du tillfredsställde Din kropp genom yttre källor: frosseri, vällust, otukt, alkohol, droger, nöjen, makt över andra – bröt ned Dig, slukade bokstavligen Din energi (som, låt mig påminna Dig, Du tilldelades för 120 år, men som Du strävade efter att spendera – helt och hållet – under en helg)). Ja, det var svårt att ens kalla det njutning; yttre förströelser lämnade alltid en bismak av otillfredsställelse, Du fick aldrig nog, Du väntade Dig alltid mer av dem – i förväntan, men i slutändan blev Du besviken. Och för varje gång blev en sådan njutning

allt mindre och mindre njutningsfull, alltmer dunkel och tynade bort. Själva förmågan till njutning gick förlorad. I grund och botten var det bitterhet i en söt förpackning.

Men det finns en sådan Njutning, säger Kristus, en Högsta Njutning, inneboende i Din natur – som inte beror på något yttre, och som inte bara är mäktigare än alla yttre nöjen Du har känt, – en sådan som verkligen är njutning-Njutning, njutning i Salighetens grad, och den ger inte bara en förnimmelse av fullkomlig tillfredsställelse och fullhet, utan blir för varje gång allt mäktigare och mer mångfacetterad. Detta är Njutningen av sann – absolut, villkorslös, evig – Kärlek, förnimmelsen av Gudomlig Kraft, medupplevelsen av Själva Sanningen – Njutningen av föreningen med Sin Gudomliga natur, med Gud, med själva Njutningens Källa inom Dig.

Just detta tillstånd av Salighet kallar Kristus för Guds Rike, och Han tillägger särskilt, för att vi inte ska tvivla på att det handlar om ett inre tillstånd och inte om något yttre mytiskt paradisland:

”Ty se, Guds Rike är inom eder”.

Ja, denna Njutning kräver en viss ansträngning från vår sida, en viljeyttring, och därför säger de heliga fäderna om den att den är en sötma insvept i ett bittert omslag. Men tänk efter, vilja, självbehärskning, är i sig en

njutningsfull sak. I slutändan får vi den ideala formeln: njutning som förökar Njutningen. Vilja är njutning, inte utan anledning är ordet ”vilja” i det ryska språket även en synonym till frihet. Vilja är njutning, för det är så ljuvligt att känna att inga yttre frestelser behärskar Dig, att Du själv råder över Din uppmärksamhet, Dina kroppsliga drifter och förmår rikta dem mot det Du behöver, och inte vad Din mikroflora och Dina hormoner (läs: demoner) kräver. Det är så underbart att vara sannerligen fri, att känna denna frihet, att njuta av denna frihet! En Sann Frihet i stället för den illusion som pengar och yttre makt ger. För i grund och botten är pengar och yttre makt endast ett sätt att tillfredsställa slaviska begär. För Sann Frihet och sann Njutning behövs varken det ena eller det andra – varken pengar eller makt – för Sann Frihet och sann Njutning krävs endast självbehärskning.

Och det var för denna Njutnings skull som de heliga drog sig bort från världen, gick in i askes, fastade, utförde stordåd av ständig bön, pelarhelgonaskes och vakor – för Njutningens skull, den Högsta Njutningen av förening med Gud inom Sig själv. Och tack vare deras tjänande, som förvärvade denna Nåd, denna Salighet i all dess Gudomliga fullhet, och genom generationer fyllde Andens Skattkammare för just denna tid då Du och jag har förmånen att leva, en tid som de heliga fäderna och Kristus Själv kallade ”den kommande tidsåldern”, – tack vare helgonens samlade

bragd, tillfaller denna Njutning oss – i dag – nästan för intet.

Allt som krävs av Dig är att göra Din vilja gällande genom att träda in i Kristi Kärlekskommunion, och förenad med Gud i Dig rena Din kropp och själ – med yttre fasta, yttre återhållsamhet, men i det inre – med en Sann festmåltid av Sanning och Ande, det Gudomliga Närvarons Levande Ord i Dig, den Inre Dialogens Levande Ord med Gud, Kärlekens Njutning som saknar like i rikedom av upplevt djup, kraft och nyansrikedom – från själens bävan till Ekstatisk Salighet och Sanningens Gudomliga Nåd, vilken i det Enda Nuets ögonblick, i Föreningens akt med allt Varande, uppenbarar för Dig hela Tillvarons mångdimensionella och mångvärldsliga bild. Guds Tillvaro, Andens Tillvaro, hela Universums Tillvaro, vilken – i detta ögonblick ser Du det klart och upplever det med hela Ditt väsen – helt och fullt ryms i Dig. Ty Vi Är Ett.

Gud är Njutning. Och Gud, såsom Vår Samlade Högsta Potential, skänker Dig denna Njutning inte efter Dina individuella förtjänster, utan av Guds Nåd, då Han friköper Din själ, Din kropp och Ditt sinne från alla lidanden, rädslor och smärtor, från all denna syndens ofrihet och beroenden av det yttre, från fängelset av påtvingade och omedvetet antagna trosföreställningar och övertygelser, – befriar genom en enkel handling av Delaktighet i Sitt Gudomliga Medvetande, och genom medvetandegörande och mottagande – från

Din sida – av detta Kristi Försoningsoffer, den Kollektive Kristus, som dog för hela Mänsklighetens synder, för alla människans erfarenheter av avfall från sin sanna natur, som dog som den gamla människan och uppstod som den Nya Människan, Förgudigad och Helig – uppstod till Evigt Liv och Evig Njutning av Kärlekens, Kraftens, Sanningens Gudomliga egenskaper och Evigt medskapande med Fadern i Moderns outsinliga Överflöd – uppstånden i Dig, Min älskade vän.