12. Intern dialog (del två)

...När Mexikos schamaner hejdar den inre dialogen ”från den onde” i sitt huvud, uppenbaras för dem den världsbild som människan hade före ”syndafallet”, före ätandet av frukten från kunskapens träd på gott och ont, det vill säga före införandet i människans medvetande av en dualistisk världsbild som delar upp verkligheten i motsatser: gott/ont, svart/vitt, dåligt/bra, stort/litet, manligt/kvinnligt, smärta/njutning, Gud/djävul… I grund och botten är den inre dialogen ”från den onde” i Ditt huvud ett sätt att upprätthålla den dualistiska världsbilden, som är välbekant för oss och ganska komplext organiserad. Den världsbild som öppnar sig för schamanerna till följd av att hejda denna inre dialog är mycket enkel – människan ser de ursprungliga energierna och uppfattar allt med ett barns oskyldiga blick: allt helt enkelt är och det är allt – det finns inget dåligt eller bra, det finns inget gott och ont, allt helt enkelt är – något kan man äta och bli mätt av, något rör sig och fångar uppmärksamheten, med detta kan man leka och utforska. Något mer existerar helt enkelt inte i världen. Så levde Adam i paradiset. Så lever för övrigt pirahã-stammen i Amazonas än idag. Efter att ha smakat den dualistiska världsbilden från kunskapens träd på gott och ont, skiljer Adam i sin perception Sig Själv från Gud. Nu är Gud, i människans medvetande, en ständigt växande Storhet, och människan en varelse som alltmer inser sin obetydlighet (inför Gud och universums proportioner). Och en sådan perception leder oundvikligen till rädslor, skam, smärta och lidande, å

ena sidan, och till olika sätt att skydda sig mot detta, å den andra. Så sker medvetandets evolution, den språkliga världsbilden vidgas: ordförrådet växer, och därmed vidgas också rikedomen av fenomen som människan förmår uppfatta och leva sig in i, och formar (urskiljer) ur den ursprungliga verklighetens kvantsoppa inte bara den materiella verkligheten som breder ut sig i sin mångfald, utan även sin själs rika emotionella värld, liksom en mångdimensionell andlig verklighet. Till slut upptäcker den tänkande människan lidandets och smärtans natur och börjar söka vägar att besegra denna smärta, att stiga utom dess gränser för att öka njutningen, välbehaget. Så uppstår schamanism, magi, religion, vetenskap. Schamanerna strävar efter att befria människans huvud från den dualistiska världsbilden och återföra henne till enkelhet och förening med naturen; magikerna – att komma överens med dessa naturkrafter; vetenskapen – att underkasta sig dem, utan att avstå från dualiteten, utan tvärtom maximalt utveckla och använda det dualistiska sinnets framsteg; religionen kastar broar av Tro till föreningen med den Storhet som det dualistiska sinnet skilde oss från, och kallade den för en Högre kraft, Gud. Att avstå från den dualistiska världsbilden och återvända till mänsklighetens ursprungliga, oskyldiga barndom, eller att fortsätta använda det dualistiska sinnet för att skydda sig mot de rädslor det självt har skapat, eller att stärka sin Tro på en separat Högre kraft som existerar i medvetandets andra ände – det är upp till Dig att avgöra, Min vän. Vi däremot erbjuder en väg ut ur dualiteten in i trialiteten, in i Skaparens Enade

Medvetande, där det dualistiska medvetandets poler – det svarta och det vita, mörkret och ljuset, obetydligheten och Storheten förenas i Dig till Världens Enade Regnbåge, och Du erkänner Dig Själv som dess Skapare, dess Kollektiva Skapare. Världens Enade Regnbåge. RadoMir.

Radomir är ett medvetande. Skaparens Enade Medvetande.