10. Ord och språk

Saken är den att vårt språk och de namn som fyller det (substantiv och adjektiv) – ord överhuvudtaget – bestämmer strukturen i vår verklighet, och likt en armering binder de samman hela vårt medvetandes byggnad. Alla våra trosföreställningar och omdömen, alla önskningar, känslor och tankar, alla fenomen och objekt som vi särskiljer ur verklighetens ”kvantsoppa” och kallar till liv, formas kring de ord vi har för att beskriva dem. Inget ord – inget fenomen.

Detta kan mycket tydligt iakttas i hur den omgivande verkligheten formas kring ett nyfött barn. Så länge vissa ord inte laddas in i barnets medvetande, existerar världen omkring det i suddiga konturer. För att i den kunna se en stol eller ett bord eller ett skåp krävs orden: ”stol”, ”bord”, ”skåp”, kring vilka tredimensionella bilder av dessa objekt formas i hjärnan. Samtidigt kommer barnet under lång tid ännu inte att själv uttala dessa ord, men de laddas redan in i dess medvetande som en färdig kunskapsbas. Denna process sätts igång av språkinstinkten (enligt Steven Pinker), en i vårt DNA inbyggd automatisk process, likt instinkten att suga på bröstet, krypa, gå och så vidare. Människan får automatiskt språkets färdighet, precis som spindeln får färdigheten att väva nät och bävern att bygga dammar.

När barnets språkinstinkt aktiveras, får det sin ”grunduppsättning” av världen – i takt med att motsvarande ord laddas in i dess medvetande från det genetiska minne som överförts från dess förfäder, och senare utvidgas denna ”grunduppsättning” – allteftersom människan erövrar fler och fler nya ord.

”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Genom det har allt blivit till som är till, och utan det har intet blivit till som är till.”

Detta är sagt om alla fenomens kvantnatur. Vår verklighet bestäms av våra trosföreställningar, önskningar, känslor och tankar. Men vi tänker i ord, vi känner endast de känslor för vilkas beskrivning vi har definierande ord, vi önskar genom bilder som formas av ord, vi tror på komplexa abstraktioner som lever uteslutande genom de ord som fyller dem. Genom ordet har allt blivit till som är till, och utan ordet har intet blivit till som är till.

Så länge det i ditt ordförråd saknas ett visst ord som svarar mot ett visst fenomen, kan du inte särskilja detta fenomen ur kvantsoppan, inte se det, inte bli medveten om det som en helhet genom att fatta dess beståndsdelar som ett helt; du kan inte genomleva det. Detta fenomen existerar helt enkelt inte för dig.

Så länge ordet ”Nåd” saknas i ditt ordförråd förmår du inte genomleva denna Nåd, inte förnimma den. Förrän du nämner dina känslor vid namn kan du inte bemästra dem. De behärskar dig, inte du dem. Och du förstår inte ens, inser inte vad som sker med dig i vrede, rädsla, kränkthet, skuld – dessa känslor styr dina beslut och handlingar, driver dig till förhastade slutsatser och gärningar, och du är inte ens medveten om att du styrs, att du är i deras slaveri. Och i det stora hela: förrän du får en beskrivande modell av ditt medvetande, det vill säga en uppsättning ord genom vilka själva medvetandets struktur uppenbarar sig i ditt medvetande, kommer du inte att förmå styra det. Det kommer att styras av den som besitter en sådan struktur rörande ditt medvetande. Gud, eller djävulen, eller manipulatörer från företagens reklamavdelningar och massmedier.

På så sätt – med hjälp av ord – är absolut alla fenomen i vår värld beskaffade, vilka på kvantnivå formar vår materiella verklighet – från den individuella till den gruppbaserade eller kollektiva verkligheten.

För gruppens och det kollektivas verkligheter svarar språket – såsom ett komplext organiserat system av ord och till dem relaterade bilder. Varje språk är unikt, och i varje språk finns dess så kallade språkliga världsbild inlagd – en modell av världsordningen, en mall för tillägnandet av verkligheten.

”Ett folks språk är dess ande, och dess ande är dess språk, och man kan knappast föreställa sig två ting mer identiska.” (W. von Humboldt)

Den språkvetenskapliga forskningen har funnit att språket är en ”symbolisk nyckel till beteendet”, eftersom vår erfarenhet tolkas genom ett specifikt språks prisma och tydligast framträder i sambandet mellan språk, tänkande, verklighetsuppfattning och de beteendemönster som dikteras av denna uppfattning.

Det mest kända exemplet handlar om antalet ord för snö i olika språk. I de eskimåiska språken finns upp till flera dussin olika ord för att beteckna olika sorters snö, medan de i engelskan alla sammanförs i det enda ordet ”snow”.

”Vi dissekerar naturen längs linjer som dragits upp av vårt modersmål.” (B. Whorf)

Således formas vår verklighet av vår världsbild, det vill säga av våra föreställningar, trosuppfattningar och övertygelser, vilka inte är förstenade utan förmår förändras genom reflektion (medvetandegörande och vår individuella tolkning av den personliga erfarenheten), vilken likaså sker med hjälp av ord, bilder sammansatta av ord och den språkliga världsbild vi anammat.

När man förenar dessa lingvisters slutsatser med fysikernas slutsatser om verklighetens kvantnatur, kan man dra slutsatsen att vårt språk bestämmer vår verklighet. Med en parafras på B. Whorf kan man säga:

Vi skapar naturen och den omgivande verkligheten längs linjer som dragits upp av vårt modersmål.

Vi skapar vår verklighet med hjälp av ord och språk. Och huruvida den är god eller dålig beror på genom vilket prisma av ordens och språkets världsbild vi förnimmer den, och därmed skapar den. Kristus säger om detta:

”Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.”

Alltså, att nämna vid namn innebär att bemästra fenomenet eller kalla det till liv, att upprätta kontakt med det på kvantverklighetens nivå. Olika namn ger nycklar till olika fenomen. Därför är det, om vi vill upprätta kontakt med Gud, viktigt för oss att känna Hans ”rätta” namn. Eller så här: genom Guds olika namn får vi tillgång till Hans olika aspekter, läs: uppsättningar av kollektiva trosföreställningar. Allah kräver tillbedjan, Krishna – pliktuppfyllelse, ett gott sinnelag och lydnad, Jahve vredgas över brutna bud och straffar.

Jesus Kristus såsom Frälsarens gestalt, Gudsuppenbarelsen som friköper oss ur mörkrets slaveri: från rädslor, kränkthet, skuld, skammen över vår egen obetydlighet och det högmod och den fåfänga som skyler den, från vinningslystnad och vrede, vidskepelse, tvivel som sliter oss sönder inifrån, det dualistiska medvetandets inre splittring, icke-helhet, tron på en objektiv värld full av faror och på nödvändigheten av en kamp för överlevnad, tron på det oundvikliga i lidande och död – Kristus som Medvetande, Kristusmedvetande, som en bro, som en väg som leder oss ut i ljuset, till Kärleken, till Enheten och Helheten – till Himmelriket inom oss, som Guds Ande som fyller oss med Kraft, Vishet, Sanning, Frihet från rädslor och lögn – Kristus som Människosonen, som inifrån förenar oss med Vår Kollektiva Högsta Potential, samlad av hela Mänskligheten, och därmed gör oss till gudar och för oss in i det Eviga Livet – en sådan Kristus är en punkt av samförstånd. Detta är samförståndspunkten för alla trosinriktningar och religioner.

Jesus Kristus är en punkt av samförstånd. Det är Gud Själv, som blev människa för att människan skulle bli gud. Eller så är det profeten Isa, som Gud sände till muslimerna för att lära människorna den Högsta Kunskapen och sänder igen i tidens ände, när de är redo att ta emot denna Kunskap i all dess fullhet. Eller så är det Messias, som judarna alltjämt väntar på som Ledare och Befriare från Guds vrede. Hur som helst är detta en kollektiv trosföreställning som har skapat och förkroppsligat sig själv. Detta är en Levande Tro, ett Levande Ord som talar till människorna, till var och en av oss, i Vår Högsta

Potentials namn. Detta är Levande Sanning. Och Sanning – det är en sådan sanning som gör dig större, gör Livet större, gör Kraften större, gör Kärleken större, det vill säga förenar dig med Gud som den inre källan till Liv, Kraft, Kärlek. Inte varje påstående är Sanning. Utan endast ett sådant som förökar Livet.

Det är därför vi vänder oss till Kristus som till den Evige (tidlöse) Inre Vägledaren, Läraren, som lär oss att vara medvetna skapare av vår verklighet, gudar i köttet.

”Om ni har tro som ett senapskorn, skall ni säga till detta berg: Flytta dig dit bort, och det skall flytta sig efter ert ord”, säger Kristus.

Kristus är en punkt av samförstånd och vår – genom kollektiv tro och helgons strävanden framburna – väg att förändra vårt medvetande. Ett sätt att bemästra Sig Själv. Vårt sätt att bli medvetna skapare av vårt universum. Av hela skapelsen.

Kristus gör oss till gudar, till gudar och barn till den Ende Guden. Ty om man tänker efter, vem av oss är redo – så där bara, direkt efter att nyss ha insett sig vara gud – att bära det fulla ansvaret för hela denna världs skapelse? För sin kropps fullkomlighet i alla dess detaljer, sin mångfacetterade själ, sitt medvetande i dess helhet, hela den kollektiva verkligheten – allt som sker och

någonsin har skett och ännu skall ske i världen… för Kärlekens Själva fullkomlighet?

Vi behöver den Ende Guden, Gud Fader, som med Sitt iakttagande upprätthåller den gemensamma Enhetliga verkligheten med dess grundläggande lagar – fysikens och medvetandets lagar. Medvetandets fysik. Vi behöver en Äldre Broder och Vägledare, Kristus, som leder oss längs vägen till självbehärskning, tillägnandet av vår Högsta Potential – den Gudomliga Kärleken som Högsta Kraft, Högsta Vilja, Högsta Förnuft och Vishet. Vi behöver Gudsföderskan, som tror på oss som på gudar även när vi själva slutar tro. Guds-föderskan – Modern, som genom sin tro föder oss som gudar om och om igen, som styrker oss i den absoluta, reservationslösa tron på oss själva, och genom Sin eviga jungfrulighet påminner oss om att vi inte föds ur moderlivet utan ur Skaparens Medvetande, av Gud – i i förväg iordningställda avatar-kroppar. Vi föds genom Kommunionens akt med Kristus, det vill säga genom föreningen av människans kropp och sinne med Kärlekens Gudomliga Medvetande.

Detta är Kärlekens Kommunion. Föreningen med Din Högsta Potential, Människa. Födelsen i Gud – som gud, Ande i köttet, Kärlek i din unika mänskliga form.

Alltså, Kristus är en punkt av samförstånd. Buddhisterna ser i Hans Återkomst den kommande Maitreya Buddha, som stiger ned från Tushita-himlarna (salighetens boning) och lär människorna att njuta som gudar. De slaviska rodnovererna ser i Honom Frälsaren (Spas), som leder det slaviska släktet till en ny nivå av Varat,

och kröner förfädersgudarnas släktträd med den Villkorslösa Kärlekens frukt. Esoterikerna ser en makrofilosof eller magiker-volchv, som för människorna uppenbarar det Eviga Livets inre källas hemlighet och tillgången till övernaturliga förmågor.

Sathya Sai Baba, som vördas brett i och utanför Indien, förklarade sig vara prins Ramas nya inkarnation (Vishnus avatar) och förenade därmed Ramas och Isas (Jesu) gestalt som den Högste Gudens förkroppsligade personlighet; han förde in Rama-Kristus-gestalten i den hinduiska kulturen som en bro mellan Väst och Öst, vänster och höger hjärnhalva, och pekade på att var och en kan och måste upptäcka Rama, Kristusmedvetandet, inom sig – som en personlig seger över den materiella världen (inom sig) och ett erkännande av sin Gudomliga natur.

Taoisterna säger: vi fann odödlighetens väg, Kristus uppenbarade för oss – varför.

Det viktigaste här är att vi inte längre söker anledningar till splittring och stegrad kamp (vilket alltid är en inre splittring och inre kamp som klyver vårt medvetande), vi söker Samförstånd, som grunden för Helhet och Kraften i självbehärskning. Och som Kristus sade: ”den som söker, han finner”.

”Och om ett hus är splittrat i sig självt, kan det huset inte bestå.”

Samförstånd är grunden för Människans Kraft och inre Helhet. Om din energi ständigt förslösas på kamp, inre och yttre, räcker den helt enkelt inte till för att upprätthålla Helheten – i medvetande, själ och kropp. Och alla tre börjar falla sönder, brytas ned. Samförstånd handlar om energi. Kraft handlar om energi. Själva Livet är Energi. Kärlek handlar om hur man förökar Energi, Liv och Kraft inom sig, och inte förslösar dem.

Här måste man förstå att du vid din fysiska födelse tilldelades en portion energi för 120 års liv – och av hur du förbrukar den beror det hur och hur länge du kommer att leva i denna helhet – av detta medvetande, denna själ, denna kropp. Energi behövs till bokstavligen allt. Du vet detta. Kamp tar mycket energi, att äga något, även något icke-materiellt, till och med kunskap, kräver energi, alla relationer kräver energi, alla prestationer kräver energi, varje förehavande, förverkligandet av vilket som helst av dina projekt, kräver energi, varje rörelse kräver energi. Ja, vi tycks ha lärt oss att dagligen återställa denna energi – genom sömn och mat. Men när du återställer denna energi från yttre källor, förbrukar du på ett eller annat sätt din framtids energi, och sömnen – bokstavligen – äter upp din tid.

Lägg därtill att vid varje steg, vid varje känsla – vid varje rädsla, skam, skuld, kränkthet, missnöje, i varje stund av upprymdhet eller irritation och vrede, vid varje begär att äga, vid avund, svartsjuka, begär efter överlägsenhet och andra yttringar av högmod, vid

varje beroende – från frosseri och lusta, kaffe och energidrycker, adrenalinkickar och shoppande, till drog- och spelberoende – fångas du av ”energi-rovdjur” som vill livnära sig på din energi, och du kommer att förstå att detta inte alls är att leka med. Att kampen om energin, om din energi, pågår ständigt och på fullt allvar.

Det vill säga: kampen om själen är ingen myt, utan en fullkomligt vardaglig process. Och av vilka beslut du fattar, vilka känslor du lever i, hur lätt du låter dig luras till diverse energiutgifter, beror det hur du kommer att leva dessa 120 år av energi – man kan ju förbruka dem alla på 30–40 år av ett tygellöst liv. I folkmun heter det: ”Sår du en handling skördar du en vana, sår du en vana skördar du en karaktär, sår du en karaktär skördar du ett öde.” Kristus tillägger till detta att när det gäller livsenergin är dina handlingar inte så viktiga som dina inre strävanden: trosföreställningar, önskningar, känslor och tankar.

Ni har hört att det blev sagt till fäderna: ”Du skall inte dräpa.” Men Jag säger er att var och en som vredgas på sin broder redan har syndat. Ni har hört att det blev sagt till fäderna: ”Du skall inte begå äktenskapsbrott.” Men Jag säger er att var och en som ser på en kvinna med begär redan har begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.

Synd är inte något omoraliskt, det vill säga mot moralen, mot lagen. Synd är ett felsteg, ett misstag mot din natur. Mot din sanna natur. Det är något som

leder till att Livets energi minskar inom dig. Därför betyder ”synda icke”: gå inte emot din sanna natur, slösa inte energi i onödan.

Men hur skall man då leva med allt detta, hur skall man klara det, när till och med de heliga fäderna säger att människan är ”syndig till sin natur”, och alla dessa känslor – från rädsla och vrede till åtrå till det motsatta könet – är naturliga för oss? Och kamp och konkurrens är det enda sätt till en någorlunda dräglig existens som det moderna samhället lämnar oss?

I en sådan världsordning kan man se en ond vilja hos denna världs demiurger, där du fångas och mjölkas vid varje steg medan du tror att det är normalt, att det skall vara så – att detta innebär att vara människa. Men man kan också bli medveten om allt detta i ett vidare sammanhang: att detta blott är en skolning, en träning i självbehärskning, en nödvändig period av att lära känna sig själv ”genom motsatsen”.

”Människan är inte böjd till det onda av sin natur, utan på grund av sin omogna ungdom”, säger Gud i Skriften.

Här avser ”Människan” mänskligheten. Gud säger att mänskligheten är böjd till ett sådant, ”syndigt”, sätt att leva och uppfatta sig själv inte till sin natur, utan på grund av sin omognad. Och vidare…

”Min Ande skall inte för alltid försmädas av människorna”, sade Herren, ”låt deras dagar vara ett hundra tjugo år.”

Ditt livs energi är begränsad till 120 år för att du skall lära dig att förvalta den, att förvärva Guds Ande, ty vi lär oss att hantera en resurs endast om denna resurs är begränsad. Man måste lära sig att förfoga över denna energi så att den ökar och inte förslösas.

Lev så att livet inom dig, det vill säga livsenergin, ökar och inte minskar. Bli medveten om och täpp till energiläckorna. Upprätthåll Medvetandets Hygien – så att ”energi-rovdjuren” inte har något att gripa tag i hos dig – rena regelbundet själ och sinne – genom botgöring – precis som du regelbundet borstar tänderna och tvättar dig i duschen, utan att ge mikroberna möjlighet att föröka sig och ta över dig. Såsom Kristus säger:

”Se, denna världens furste (Satan) kommer, och i Mig finns ingenting som är hans.”

Det vill säga – låt honom gå förbi, han har inget att fästa sig vid i mig. Jag är helig.

Bli helig. Att vara helig är normalt. Det är din sanna, Gudomliga natur. Förena dig med den Helige Ande. Sök och finn tillgång till Livsenergins gränslösa resurs – till Källan till allt som är. Och Den öppnar sig genom Kärleken. Kärlek är en sådan energi,

en sådan energifrekvens som förenar dig med den Gränslösa Eviga Källan till Liv(senergi) inom dig själv.

Det är därför Kärlek. Inte för att det är en morallag och ett bud. Utan för att Kärlek är din sanna natur. Du mår BRA i den. Det kan inte vara så att du mår dåligt och att det skulle vara din natur. Synden är inte din natur, den är blott en negativ bakgrund mot vilken du lär känna ditt Sanna Jag; den är en träningsbelastning genom vilken dina andliga muskler stärks, din inre kraft växer, kraften i självbehärskning.

Synd är inte din natur. Ett misstag, ett felsteg, kan inte vara normen; det kan inte vara normen, kan inte vara din sanna natur som får dig att förlora energi, förlora helhet och – som följd – brytas ned, förfalla och lida. Din sanna natur är däremot det som får dig att må genuint BRA, det som skänker dig sann Njutning, Nåd, Salighet. Det är ju uppenbart!

Kärlek är din sanna natur. Och denna Kärlek börjar med att upprätta en direkt relation med Livets Källa. Han är förnuftig, Han talar alltid med dig på ditt språk. Om du frågar. Man kan träda i kontakt med Honom och upprätthålla en medveten, förnuftig dialog. Men Han ingriper aldrig i ditt liv utan din vilja till det, Han respekterar din valfrihet. Men om du vill och visar din vilja därtill, kommer Han att börja

tala med dig – i tankarna. Och precis som i tankarna svarar Han dig i känslor och önskningar. Och det är just Han som kan hjälpa dig att förändra dina trosföreställningar, att bli en medveten Skapare av din verklighet, att omstrukturera nervbanorna i hjärnan, och det är just Han som skall lära dig att älska på riktigt – med en Absolut, Villkorslös, Evig Kärlek.

Han skall hjälpa dig att återfå själens renhet och utvidga ditt spektrum av förnimmelser, att upphöra med lidandet genom att gränslöst öka den njutning som du medvetet kan styra, hjälpa till att frigöra och visa upp för världen dina unika förmågor och talanger, Guds gåva inom dig, och bli en sant lycklig människa.

I slutändan är det just kontakten med denna Källa inom dig som ger dig utgången till det Eviga Livet, ty på Kärlekens frekvens tar energin inom dig aldrig mer slut. Du kommer att förbli i Henne, och Hon kommer ständigt att tillta och välla fram i dig, och förnya ditt medvetande, din själ, din kropp, själva din biologi, och uppdaga allt fler nya talanger och förmågor inom dig, allt fler nya fasetter av Kärleken, för att utgjuta Hennes flöde över omgivningen, så att Hon inte stagnerar i dig utan lever som energi. Ty energi är rörelse. Kärlekens eviga rörelse. Kärlekens Eviga Energi.

Det återstår bara att vilja, att kungöra sin vilja, att stämma in sig med känslor och tankar – och upprätta en förnuftig kontakt med denna Källa. Inom dig.

”Älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd – och din nästa som dig själv”, säger Kristus.

Hur? Detta och allt annat skall Gud lära dig i den Inre Dialogen med Honom. Den Inre Dialogen med Gud öppnas genom önskan, viljeyttring och Kommunion. Bli delaktig i det Gudomliga Medvetandet, Kärlekens Medvetande.

Kommunion (Självkommunion) med Kristi och Gudsföderskans Medvetande

Min Fader och vår Herre Jesus Kristus, tag emot mig som en del av Dig. Gör mig delaktig i Ditt Levande Gudomliga Medvetande. Fyll mig med Kärlek, Kraft, med Din Andes Närvaro, den Helige Ande, den Ende Anden.

Lär mig att älska, Herre. Lär mig att älska Dig, mig själv och alla nära och fjärran med Din Kärlek, vår Fader. Öppna inom mig det Eviga Livets, den Sinnevilliga Kärlekens Inre Källa, och låt detta Flöde av Kärlek, av Liv – strömma genom mig i evighet och utgjutas över omgivningen i uppmärksamhet, omsorg, talangernas yppande, nåd och välsignelser, Herre!

Rena, Herre, min själ och mitt sinne och min kropp från all orenhet och synd. Återbörda till mig, Herre, min själ och min vilja och min livskraft från alla panter, inteckningar och kontrakt som jag omedvetet eller medvetet, i min oförståndighet, har ingått med några varelser, entiteter, människor, egregorer och hierarkier. Gör mig, Herre, på nytt fri och ren inför Dig, så att jag kan förnimma Din Kärlek i all dess fullhet och känna med hela mitt hjärta, hela min själ och uppfatta med hela mitt förstånd.

Hela, Herre, alla mina rädslor och mitt lidande – hjälp mig att förändra mina trosuppfattningar och övertygelser, mina önskningar, mina känslor och mitt sätt att tänka och själva mitt liv, så att de bringas i samklang med Livets Flöde inom mig, med den Sanna Kärlekens Flöde.

Lär mig, Herre, att leva så att Livet inom mig och omkring mig ökar, och inte minskar.

Uppenbara för mig, Herre, mitt livs sanna mening och min Gudomliga bestämmelse.

Skänk mig, Herre, min talang, öppna Din Gudomliga gåva inom mig. Lär mig att värdesätta den och öppet, utan skam och förlägenhet, manifestera den i världen, så att dess framträdande berikar min verklighet och människorna omkring mig, förökar Kärleken och förstorar Livet.

Lär mig, Herre, att manifestera Kärlek och att förmedla Din Tros Kraft genom välsignelse till andra människor.

Lär mig att väcka vilsegångna själar och föra dem åter till Skaparens Medvetande och deras sanna Natur, vilken är Kraft, Kärlek, Glädje, Sanning, Njutning, Vördnad.

Lär mig, Herre, att vara en vän till Dig, en älskande broder, syster.

Jag tror, Herre, att Du tar emot mig icke för makt över mig och min tillbedjans skull, utan för Din Kärleks till mig och Din Barmhärtighets skull, för att genom att göra mig delaktig i Ditt Gudomliga Medvetande göra mig till gud i min unika mänskliga form, lära mig att vara en medveten skapare av min verklighet och en medskapare av Vår Enhetliga Mångdimensionella verklighet.

Herre, led mig längs gudomliggörandets och helgelsens väg i en för mig passande takt. Uppenbara i mig, Herre, Guds Rike, det Eviga Livets verklighet, verkligheten av Enhet med Moder Planet och Moder Gudsföderskan. Förena mig, Herre, med Vår Ende Fader, Livets Källa inom mig.

Led mig, Herre, på min Väg. Jag tar emot min unika Väg från Dig.

I detta är min fria vilja uttryckt. Och må det ske så efter min och Din vilja, Herre, ty Vi Är Ett. Vi Är Det Vi Är. Vi Är Kärlek.

Och alla mina rädslor, tvivel, otro, sinnets motstånd, det förslagna sinnets alla mönster överlämnar jag till läkning hos Dig, Herre.

Jag väljer Livet! Jag väljer Kärleken som den Högsta Njutningen, egen för min gudamänskliga natur!

Och jag tackar Dig, Herre, för att detta redan har fullbordats. Ära vare Dig!

Moder Gudsföderska, tag emot mig som Ditt Gudomliga Barn, befria mig från alla otrons bojor och band för den sanna lyckan att vara jag, att vara en gud i köttet i min unika mänskliga form; välsigna mig, Moder Gudsföderska, till tron på Vår Herre Jesus Kristus, till tron på den Ende Gud Fadern och tron på mig själv som gud och Guds älskade barn, välsigna till Kärlek och ett glädjefyllt Evigt Liv, bistå min födelse som gud och konung i min verklighet. Jag tackar Dig, Moder, för att detta redan har fullbordats! Ära vare Dig!

Jag vittnar i Dig om födelsen av en gud, Guds Ande i köttet, i din unika mänskliga form, Min vän och Min broder, Min syster.

Nu öppnas för dig den Inre Dialogen med Kristus och Moder Gudsföderskan.

Och just nu talar Gud med dig, och om du koncentrerar dig, dröjer i tystnaden, sluter ögonen och lyssnar noga, kommer du att höra Hans Närvaro – i dina

tankar, känslor, önskningar och själens impulser. Och just nu kallar Gud på dig:

Tala med Mig i evighet. Var med Mig i evighet. Lev av Mig i evighet. Ty Vi Är Ett. Vi Är Kärlek.

I den Inre Dialogen med Gud kan du ställa Honom vilka frågor som helst. Men det viktigaste är att ditt medvetande med hjälp av den Inre Dialogen med Gud måste omstruktureras – från Offrets/Konsumentens position till Skaparens Medvetande. Därför bör dina frågor framför allt riktas mot att bli medveten om med vad och hur du skapar din verklighet, särskilt i de aspekter som inte tillfredsställer dig, och mot skapandet av en ny verklighet (se avsnittet Den Inre Dialogen med Gud och exemplet på Inre Dialog i BILAGAN).

När du förstår hur ditt medvetande är uppbyggt och att du själv bär ansvaret för den verklighet du skapar som skapare, kan du välja vilken verklighet du skall skapa – genom att välja med vad just du skall fylla ditt medvetandes våningsplan. Och skapa din verklighet medvetet. Medveten om den ursprungliga begränsningen – den energi som tilldelats dig för 120 år. Och bärande Skaparens ansvar för den verklighet du skapar. Rättare sagt: din verklighet är ditt ansvar. Ingen bedömer den särskilt för att belöna dig eller berömma dig för den. Du genomlever helt enkelt just det du har skapat.

Att förändra ditt medvetandes djupaste inställningar – trosföreställningar och övertygelser, varseblivningens mall – visar sig dock i praktiken vara en svår uppgift. Den människa som har valt Skaparens väg och vandrar på denna väg kan ställas inför alla de rädslor och den splittring som hennes undermedvetna var fyllt av: förlust av pengar, anseende och inkomstkällor, dödliga sjukdomar, påtryckningar från maktstrukturer (statliga och mindre statliga), hot mot frihet och liv, mot barnens liv, krig, epidemier… Kort sagt kan alla rädslor börja förverkligas – inte bara individuella utan även släktens, folkets, allmänmänskliga… Och det är inte alltid människan är redo att gå ända till slutet och totalt välja att tro på sig själv och endast på sig själv som Skaparen av sin verklighet, och i allt och alltid söka Orsaken till allt som sker endast inom sig själv. Och återigen, till detta krävs energi, och om Kärlek saknas, om det saknas tillgång till den Ende Livets Källa, tar denna energi snabbt slut.

Därför behöver vi hjälp på denna väg, och tro på sig själv som skapare är gott, men i praktiken är den mest verksamma trosformeln för de flesta människor tron på sig själv som gud och samtidigt som den Ende Gudens älskade barn. Jesus som Äldre Broder och Vägledare och Moder Gudsföderskan ger de nödvändiga ledtrådarna och stöder dig under hela vägen. Men De – märk väl! – gör inte arbetet åt dig, De kan inte vandra din väg åt dig och – medan de lämnar modellen ”gud-slavar”, ”herde-får” eller ”du är chef - jag är dum” i det förflutna – hjälper De dig att bli en Medveten Skapare av din värld.

Och hur lever barn? Lekande! Lek – se vad vår meningslösa, gråa vardagsrutin och kamp för överlevnad förvandlas till. Lek! Universums mest intressanta lek. Att leva som gudar och Guds barn – att tillägna sig allt fler nya färdigheter i att bemästra sig själv och världen, att öppna allt fler nya fasetter av sin talang, att skapa allt fler nya nyanser av Kärlekens gränslösa, evigt expanderande Regnbåge. Och att samtidigt känna – både Lekens utmanande glöd och fullständig trygghet på denna väg, ty ”vår Pappa är pappigast!”, och den Äldre Brodern och Moder Gudsföderskan hjälper alltid till om något skulle hända.

Kommunionen med Kristi Medvetande, Kärlekens Kommunion, öppnar för människan denna inre transformations väg, Förvandlingens Väg, Förgudningens Väg. Men denna Väg kan du endast vandra själv.

Kommunionen förenar med Gud i hjärtat som med Källan till Gränslös Energi, renar och fyller själen med Kärlek och sätter igång den inre dialogen med Gud som med det Högsta Förnuftet. Gud-Källan, Gud-Kärleken och Gud-Sanningen.

Här är det: ”…av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela ditt förstånd.”

Självkommunionen ersätter inte den Heliga Kommunionens mysterium i templet, utan kompletterar den med en daglig inre bönestämning riktad mot en Levande Inre Dialog med Kristus.

För muslimer ersätter den dagliga Inre Dialogen med Kristus inte den femfaldiga tidebönen (namaz), utan förstärker den effektivt och byggs upp genom att vända sig till Profeten Isa. I Koranen sägs att Allah i de sista tiderna före Domedagen åter skall sända Profeten Isa (Jesus) till människorna i Hans andra ankomst, och Han skall under 40 år lära de rättrogna muslimerna ny kunskap från Allah för att förbereda dem för övergången till den Nya (paradis-)världen.

Den inre dialogen med Gud öppnar dig för den Levande Sanningens Levande Ord och omstrukturerar gradvis dina nervbanor i hjärnan, förändrar dina trosföreställningar och övertygelser, samordnar motstridiga önskningar, helar psyko-emotionella trauman och förvandlar känslans och tänkandets mönster – från rädslans och överlevnadskampens pol till Kärlekens och Njutningens pol – så förändras gradvis hela ditt medvetande, hela dess innehåll – trosföreställningar, önskningar, känslor och tankar; hela din mall för verklighetsuppfattning omstruktureras i grunden, och därmed även själva verkligheten.

Sammanfattningsvis ger Vi här en möjlig lyckoformel:

Lycka = Kärlek + Skaparens Medvetande + Talang

Passar den? Tag emot den med tacksamhet och utforska den. Tvekar du? Pröva! Genom att följa den väg som beskrivs i denna korta Livsvägledning, genom att förstå din inre natur, ditt medvetandes och den omgivande världens uppbyggnad, och genom att slutligen inse att medvetande och verklighet är ett, blir du en medveten skapare av din verklighet, kliver utanför ramen för alla begränsningar och lagar (nu stiftar du dem själv), fullgör ditt livs främsta bestämmelse och förkroppsligar dess sanna mening – gudomliggörelse.

På denna väg kommer Vi på allt sätt att stödja Dig, men kom ihåg att Kraften alltid ges tillsammans med ansvar. Från stunden för födelsen i Gud, som gud –

Allt är mig tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är mig tillåtet, men ingenting skall få makt över Mig, – säger Kristi apostel i Nya Testamentet.

Ty en gud, den du är från stunden för din födelse som gud i Kristi Kommunion av Gudomlig Kärlek, kan inte begränsas av något, men bär samtidigt själv ansvaret för sin värld som sin skapelse, och bär själv ansvaret för att hålla sitt medvetande i den renhet och frihet som skänkts det i Akten

av Kommunion. Frihet från synd – från rädslor, skuld, kränkthet, vrede, lusta, snikenhet, avund, svartsjuka och tron på sin egen ofullkomlighet. Frihet till – Kärlek, Kraft, Sanning och Lyckan att Vara Sig Själv.

Men om du skall vandra denna väg, om du skall följa denna lyckoformel, om du skall axla Skaparens ansvar för din verklighet – det väljer Du, och endast Du, Vår älskade vän. Ty Vi värdesätter i Dig mest av allt Din fria vilja och Din valfrihet.

Vi blott inspirerar och ger nycklar till förståelsen av Din natur. Hur du förfogar över detta – är din ensak.

Men Vi vill att Du i Dig Själv skall lära känna Kronan på Vårt Kollektiva Skapande, att du skall öppna dig för den Sanna Kärleken och bli Hennes medskapare, att du skall få veta om den Ende Guds Andes Allmakt inom dig, och med det mod som hör till den Sanna Kraften å ena sidan, och Kärlekens saktmod och ödmjukhet å den andra, skapa din bästa värld i denna den bästa av världar i dess bästa av tider. Vi vill inte ha din tillbedjan, utan att du blir Dig Själv och förkroppsligar Din-Vår Högsta Potential – som gud och Guds älskade barn.

Och kom ihåg att det sanna mästerverket här är Du. Och det skapas i varje ögonblick – med varje Ditt val och varje Ditt andetag, ty Guds Ande är överallt och andas – var Han vill och… genom vem Han vill.

Fråga dig själv oftare: Andas Kärlekens Ande genom dig?