Psaltaren 77

1För körledaren, till Jedutun. En psalm av Asaf.

2Jag höjer min röst till Gud och ropar, jag höjer min röst till Gud och han lyssnar till mig.

3På nödens dag söker jag Herren, om natten är min hand utsträckt utan att tröttna. Min själ vägrar låta sig tröstas.

4Jag tänker på Gud och suckar, jag grubblar och min ande mattas. Sela

5Mina ögonlock håller du öppna, jag är full av oro och kan inte tala.

6Jag tänker på forna dagar, sedan länge flydda år.

7Jag minns min sång i natten, jag grubblar i mitt hjärta och min ande undrar:

8Ska Herren förkasta för evigt och aldrig mer visa nåd?

9Är hans godhet borta för alltid? Är det slut med hans ord för alla tider?

10Har Gud glömt att vara nådig? Eller har han i vrede hållit inne sin barmhärtighet? Sela

11Jag svarar: Detta är min plåga, att den Högstes högra hand inte är som förr.

12Jag minns Herrens gärningar, jag minns dina forna under,

13jag tänker på alla dina verk och begrundar det du har gjort.

14Gud, i helighet går din väg. Vilken gud är så stor som Gud?

15Du är den Gud som gör under, du har visat din makt bland folken.

16Med din arm har du återlöst ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela

17Vattnen såg dig, Gud, vattnen såg dig och bävade, själva djupen darrade.

18Från molnen strömmade vatten, skyarna höjde sin röst och dina pilar flög överallt.

19Din åska dundrade i virvelstormen, blixtar lyste upp världen, jorden darrade och bävade.

20Genom havet gick din väg, din stig genom väldiga vatten, och ingen såg dina fotspår.

21Du förde ditt folk som en fårhjord genom Moses och Arons hand.