Psaltaren 57

1För körledaren, "Fördärva inte ". En sång av David när han hade flytt undan Saul och var i grottan .

2Förbarma dig, Gud, förbarma dig över mig! Till dig flyr min själ, i dina vingars skugga tar jag min tillflykt tills faran är över.

3Jag ropar till Gud, den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.

4Han sänder sin hjälp från himlen och frälser mig när mina förföljare hånar mig. Sela Gud sänder sin nåd och sin sanning.

5Min själ är omgiven av lejon, jag ligger bland människoätare med tänder som spjut och pilar och tungor som skarpa svärd.

6Visa din höghet över himlen, Gud, och din härlighet över hela jorden!

7De lägger nät för mina fötter, min själ är nerböjd. De gräver en grop för mig, men de faller själva däri. Sela

8Mitt hjärta är frimodigt, Gud, mitt hjärta är frimodigt. Jag vill sjunga och spela.

9Vakna, min ära , vakna, lyra och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.

10Jag vill tacka dig bland folken, Herre, lovsjunga dig bland folkslagen,

11för din nåd är stor och når till himlen, din sanning ända till skyarna.

12Visa din höghet över himlen, Gud, och din härlighet över hela jorden!