Psaltaren 49

1För körledaren. En psalm av Koras söner.

2Hör detta, alla folk! Lyssna, alla som lever i världen,

3både låg och hög, rik som fattig.

4Min mun ska tala vishet, mitt hjärtas tanke ska vara förstånd.

5Jag vänder mitt öra till visdomsord, jag tyder min gåta till harpans toner.

6Varför vara rädd under olyckans dagar när mina förföljares ondska omger mig?

7De litar till sina ägodelar och stoltserar med sin stora rikedom.

8Men ingen kan köpa sin broder fri eller ge Gud lösepenning för honom.

9Hans själs lösen är dyr, den kan inte betalas till evig tid

10så att han får leva för alltid och aldrig se förgängelsen.

11Nej, man ser att de visa dör, att både dårar och oförnuftiga går under och lämnar sin rikedom åt andra.

12De tror att deras hus ska bestå för evigt, deras boningar från släkte till släkte. De uppkallar sina marker efter sina namn.

13Men människan i all sin härlighet har inte bestånd , hon liknar djuren som förgås.

14Så går det dem som litar till sig själva och deras efterföljare som gillar deras ord. Sela

15Som får drivs de ner i dödsriket, döden blir deras herde . De rättfärdiga ska råda över dem när morgonen gryr. Deras gestalt tynar bort i dödsriket, de får ingen upphöjd boning.

16Men Gud ska friköpa min själ från dödsrikets våld, han ska ta emot mig. Sela

17Bli inte imponerad när någon blir rik, när hans hus växer i härlighet,

18för han får inget med sig i döden, hans härlighet följer inte med honom ner.

19Även om han skattar sig lycklig under livet och får beröm när han gör det gott för sig själv,

20så går hans själ till sina fäder, till dem som aldrig mer ser ljuset.

21En människa som i all sin härlighet inte har förstånd, hon liknar djuren som förgås.