Psaltaren 17

1En bön av David. Herre, hör en rättfärdig sak! Lyssna till mitt rop, vänd ditt öra till min bön. Den kommer inte från falska läppar.

2Från dig kommer min dom, dina ögon ser vad som är rätt.

3Du prövar mitt hjärta, du utforskar det om natten, du rannsakar mig men finner inget. Ingen ond tanke går ut ur min mun.

4Vad människor än gör aktar jag mig för de våldsammas vägar genom dina läppars ord.

5Mina steg går stadigt på dina stigar, mina fötter stapplar inte.

6Jag ropar till dig, för du, Gud, kommer att svara mig. Vänd ditt öra till mig och hör mina ord!

7Visa din underbara nåd, du som med din högra hand frälser dem som flyr till dig från sina förföljare.

8Bevara mig som din ögonsten, beskydda mig i dina vingars skugga

9från de gudlösa som vill förgöra mig, från mina dödsfiender som omringar mig.

10De stänger sitt förhärdade hjärta, de tar stora ord i sin mun.

11Nu är de runt mig var vi än går, de siktar med sina ögon för att slå mig till marken.

12De liknar ett rovlystet lejon, ett ungt lejon som ligger på lur.

13Res dig, Herre! Gå emot honom, slå ner honom! Rädda min själ med ditt svärd från den gudlöse,

14med din hand från människorna, Herre, från denna världens människor som har sin del i detta livet. Du fyller deras buk med dina gåvor, de har söner i mängd och lämnar sitt överflöd till sina barn.

15Men jag ska få se ditt ansikte i rättfärdighet, jag ska mättas av din åsyn när jag vaknar.