Psaltaren 137
det finns ingen översättning på ditt språk ännu — visar engelska
1Vid Babels floder, där satt vi och grät när vi tänkte på Sion.
2Där i pilträden hängde vi våra harpor,
3för våra fångvaktare bad oss sjunga, våra plågare bad oss vara glada: "Sjung för oss en av Sions sånger!"
4Hur kan vi sjunga Herrens sång i främmande land?
5Glömmer jag dig, Jerusalem, då ska min högra hand glömma att spela.
6Låt min tunga fastna i gommen om jag inte tänker på dig, om jag inte har Jerusalem som min högsta glädje.
7Herre, tänk på Jerusalems dag då Edoms barn ropade: "Riv, riv ner ända till grunden!"
8Dotter Babel, du fördärvade , lycklig är den som får ge dig för det du har gjort mot oss.
9Lycklig är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.
källa: Svenska Folkbibeln
WEBREATH · 11:11
«He himself gives everyone life and breath and everything else» — Acts 17:25
Breath is one for all: everyone lives by it, whoever they are and whatever they believe. Every day at 11:11 local time people stop for sixty seconds, breathe, and thank GOD for the breath — each in their own words, each within themselves. In that minute we are One Breath.
WEBREATH — the Minute at 11:11, your own local time — we are One Breath