Psaltaren 10

1Herre, varför stannar du på avstånd och döljer dig i nödens tider?

2De gudlösas högmod plågar den förtryckte. Låt dem fångas i de onda planer de har smitt,

3för den gudlöse skryter över sina själviska begär, han välsignar den girige och föraktar Herren.

4I sitt högmod söker han inte Gud , i alla hans tankar finns ingen plats för Gud.

5Han har ständig framgång på sina vägar, dina domar går högt över hans blick, han fnyser åt alla sina fiender.

6Han säger i sitt hjärta: "Jag vacklar inte, mig drabbar aldrig någon olycka."

7Hans mun är full av förbannelse, svek och förtryck, under hans tunga finns ondska och olycka.

8Han ligger på lur vid gårdarna, han vill döda den oskyldige i smyg, hans ögon spanar efter den olycklige.

9Han lurar dold som ett lejon i sitt snår, han lurar för att gripa den svage, han griper den svage och drar in honom i sitt nät.

10Han hukar sig ner, han ligger på lur, och de olyckliga faller i hans klor.

11Han säger i sitt hjärta: "Gud glömmer, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig."

12Res dig, Herre! Gud, lyft din hand, glöm inte de svaga!

13Varför får den gudlöse förakta Gud och säga i sitt hjärta att du inte ställer till svars?

14Du ser det, du ser olycka och sorg för att ta det i din hand. Den olycklige lämnar sig åt dig, du är den faderlöses hjälpare.

15Bryt den ondes och gudlöses arm, gör upp med hans gudlöshet tills du inte ser den mer!

16Herren är kung i evigheters evighet, hedningar försvinner ur hans land.

17Du hör de förtrycktas längtan, Herre, du styrker deras hjärtan, du vänder ditt öra till dem

18för att ge den faderlöse och förtryckte rätt. Människor komna av jord ska aldrig mer sprida skräck.