Vilken sorts värld vill vi ha åt våra barn?

Bilden vi bär på

Föreställ dig världen du skulle vilja att ett barn ärver. De flesta ser något nära det här: skogar som lever, städer så tysta att man hör fåglar och gator där ett barn kan gå utan rädsla. Låt oss ta året 2040 som en punkt vid horisonten. Det är inget löfte och ingen prognos. Ingen vet vad det året kommer att föra med sig. Det är en bild, och en bild hjälper oss att välja vilket håll vi ska gå åt.

Den här artikeln handlar om den riktningen. Den säger inte att världen kommer att förändras till ett visst datum. Den inbjuder dig att ställa en fråga som låter stor men visar sig vara personlig: vilken sorts värld vill vi ha åt våra barn, och vad är en sak jag kan göra för den i dag?

Levande skogar, tysta städer, trygga barn

Ta bilden en del i taget. Levande skogar kommer först, eftersom skogarna ligger nära vårt andetag. Haven ger en mycket stor del av syret på jorden, ofta uppskattad till ungefär hälften. Resten kommer från skogar, gräsmarker och andra växter. Varje andetag ett barn tar rymmer lite av det arbetet. En levande planet är ingen abstrakt önskan. Den är luften i ett barns lungor.

Tysta städer kommer som nummer två. Tystnad är inte bara frånvaro av buller. Det är en plats där människor har tid att lägga märke till varandra. Trygghet kommer som nummer tre. Den är enklast att säga och svårast att bygga. Många känner att ett barn är lugnare där vuxna inte bara ser efter sina egna barn utan efter varandra.

Varifrån en sådan värld kommer

En sådan värld levereras inte av ett enda beslut en enda dag. Den sätts ihop av små saker som människor gör gång på gång: hur vi talar med en granne, vad vi tackar för, var vi lägger vår uppmärksamhet. Den världen byggs av det vi gör varje dag.

Vi är omkring 8 miljarder på jorden. Två människor delar ungefär 99,9 procent av sitt DNA, ett påstående som genominstitut ofta upprepar. Luften är också gemensam. Vindarna blandar ständigt atmosfären, så luften du andas i dag kan nyligen ha funnits över en annan kontinent. Ett barn på andra sidan planeten och ditt eget barn, din systerdotter eller grannens son andas ur en och samma himmel.

Här är några små steg att börja med:

• Säg tack för ditt andetag en gång om dagen.
• Tillbringa en lugn minut med ett barn, borta från skärmar.
• Lägg märke till ett träd på din gata och stå en stund bredvid det.

Varför börja med tacksamhet

Det är rimligt att fråga vad en minuts andning har med skogar och barn att göra. Ingenting, om vi väntar oss att den ska plantera träd. Något, om vi frågar vad den gör för den som lever den. I en studie av Emmons och McCullough från 2003, publicerad i Journal of Personality and Social Psychology, uppgav människor som regelbundet skrev ned vad de var tacksamma för oftare att de mådde bättre än kontrollgrupperna. Det är ett blygsamt resultat, och vi lovar inte mer än det visar.

Många tror att tacksamhet för andetaget långsamt blir omsorg om de platser andetaget kommer från. Det är ingen bevisad lag. Det är ett hopp, och en rimlig anledning att prova.

En värld för barn är en riktning, inte en prognos. Vi går mot den med det vi gör i dag.